2012-01-29
En vecka har snart gått nu sen vi förlorade vår älskade
Ella och visst har det blivit lättare att andas men sorgen
är fortfarande väldigt närvarande.
Vi pratar mycket om henne,minns alla fina år och gråter
floder.
Vissa stunder är otroligt tunga.
Vilda är fortfarande inte riktigt sitt vanliga jag men det går
åt rätt håll.
Vi saknar Ella hela tiden....hennes snarkningar som lät som
perkulatorn,hennes ljud när hon nosade på något,hennes
gnöl när hon fastnat på köksmattan.
Saknar att ha henne bara ett steg bakom oss och hängande
på oss i soffan.
Allt det som ibland kunde göra oss tokig saknar vi nu.
Det går inte med ord att beskriva hur mycket vi saknar henne.
Jag har kommit igång lite med pysslandet igen.
Försöker hitta tillbaka till glädjen i det .......det kommer väl
med tiden.
Ha en mysig söndag alla och var rädd om varandra!
Ett halvår efter Leia rinner fortfarande tårarna ibland... men det känns bättre. Saknaden kommer nog alltid att finnas, men inte så bedövande hård. Lita på att Ella är med er även om ni inte ser och känner henne. Hon hör till familjen. Be henne i tanken att hon visar, på ett sätt som ni kan förstå, att hon finns kvar runt er. Vänta sedan på hennes sätt att visa...
Kram!
Man glömmer aldirig men man lär sig att leva med mycket. Tack och lov får jag nog säga. Klapp på örat till Vilda och kram!
Ha en fin söndag du med.. trots det tunga ni har.. Kram..
Åhh blir tårögd..sorgen blir lättare med tiden. Men saknaden kommer nog alltid att finnas.
Kommer det så småningom bli en hund till??
Ha en fin dag trots allt, stor kram
Tänker på dig. Kram Åsa
Bra att du har ditt pyssel även om jag mycket väl förstår att det är svårt att hitta glädjen i det. Men det kan förhoppningsvis hjälpa i längden. Kramar...
