*

Det har varit några riktigt tunga dagar.
Huset känns så tomt utan Ella och sorgen är så tung att det
är svårt att andas.
Vilda är låg och stillsam och på något sätt tror jag att hon
förstår vad som hänt.
Hon var ju med hela tiden och förstod nog att Ella var sjuk.
Det vänder det vet jag ju men just nu känns livet obegripligt
och det mesta känns oväsentligt.
Idag måste jag handla lite mat så Vilda blir ensam en stund
men det går nog bra...det måste ju gå bra.

Tack för alla fina kommentarer och allt stöd vi fått och
fortfarande får....det betyder massor.
Kram till er alla!