*

2012-02-07

Livet stannade upp då för två veckor sen när vi var tvungna
att ta farväl av vår älskade Ella och det har som inte riktigt
kommit igång igen.
Saknaden är fortfarande enorm.

Helgen var vilsam och kylan ute gjorde att vi höll oss hemma
och inomhus.
Igår svängde det snabbt och gick från -17 till -3 på några
timmar.
Väderomslag som dessa är ingen mina leder gillar så idag är
värken hemsk.
Att jag dessutom blivit förkyld gör säkert inte saken bättre.

Det har blivit en del pysslat nu då jag försöker lära mig att
göra minialbum av papperspåsar.
Riktigt roligt men det är svårt att få det snyggt.
Jag får som tur är många bra tips av min vän och mentor Cina.
Hon är en mästare på minialbum.
Titta här vad som kom med posten för någon vecka sen.


Blev så otroligt glad och rörd över den helt underbart fina
presenten.=)
Vilket jobb hon lagt ner.
Kan säga att det album jag knåpat ihop inte alls är i klass med
detta men jag ska visa en bild på det ändå så fort jag har
det färdigt.

Ha det bra & var rädd om varandra!

Krya på dig. Kramar...

Verkligen imponerande! Något säger mig dock att du snart är i samma klass med tanke på hur duktig du är.



Korten kom förresten i dag och är bara så fina. Jag är supernöjd!



Kram

Va sorgligt att läsa, jag förstar att saknaden är enorm.

Varma kramar till Er från mej!

Hej,



Åh, så fruktansvärt att mista er fina prinsessa. Sitter och storgråter när jag läser :-( Har själv en engelsk bulldog och det är verkligen så speciella små varelser som blir sådana familjemedlemmar. Ville bara skicka en hälsning och säga att jag tänker på er. Förstår att det är fruktansvärt jobbigt! Min bulle ligger bredvid mig i soffan just ny och snarkar höööögt och fiser :-) stor styrkekram!

Jag saknar plötsligt Solveig mer och mer. Det känns skrämmande nog som att ju mer Arnold och Doris tar plats ju mer inser jag att det var någon annan som tog så mycket mer plats-utan att stjäla den från någon- bara genom att vara. Hänga i en fåtölj, ge mig en blick. Hon var och hon var min frände, min vän och mitt sällskap på ett sätt som ingen annan hund- någonsin. Usch vad svårt det är Helena.

Men?! Jag är inte här så jätteofta och det här har jag missat...



Det är det svåraste man kan vara med om... att mista en kär vän.



Mina varmaste tankar till er!