2012-02-01
Första februari....9 grader kallt och det snöar lite.
Äntligen lite vinterväder.
Igår hade vi besök av dottern och lilla Miko som inte är så
liten längre.
Hon växer så det knakar.
Vilda tycker att hon är en himla kul tjej när hon inte springer
ifrån henne då...hon är nämligen snabb som en iller Miko.
Lek blandas med uppfostran när Vilda tycker att hon blir lite
för jobbig men hon är väldigt tolerant ändå.
Hon använder bara kroppsspråket och Miko fattar galoppen
direkt och visar att hon vet vem som bestämmer.
Sorgen börjar lägga sig lite men saknaden är stor.
Vilda börjar bli sitt vanliga jag igen men hon vill fortfarande
vara nära oss och gillar inte att vara ensam i ett rum.
Vi får sakta börja vänja henne vid att vara hemma helt själv
vilket hon klarat bra tidigare så det kommer nog att lösa sig
med tiden.
Ella finns i våra hjärtan och där kommer hon alltid att stanna.
Kram!
Jag beklagar verkligen eran förlust av Ella. Jag vet hur jobbigt det är att mista en av sina bästa vänner. För mig har det nu gått ca 6 år och saknaden är stor. Skickar varma kramar till dig och Vilda <3 <3
Så fint du skriver Helena. Klart att Ella kommer att finnas hos er för alltid.Vilda är duktig som klarar av ensamheten tycker jag. Roligt också att hon fått en ny liten kompis i Milo.
Här snöar det för fullt och är -10 - trist och dessutom ska jag gå på begravning - en underbar söt 18-åring (kompis till mitt barnbarn) har dött. Ibland är livet bra konstigt. Nere i Halmstad sitter 91 årige svågern och bara väntar på att få förena sig med sin hustru.
Jag älskar påsen!! Har ljus i den. Bild kommer bara jag kan få in den i datan.
Kramis
Ella kommer alltid att finnas med er men ni håller på att lära er leva utan henne. Det går för vi människor vänjer oss vid mycket. Men vi glömmer inte...
Kram
