*

Lördag.

En helt vanlig lördag.......känns skönt tycker jag.=)
Kolla in bilden jag tog på vovvarna igår.
Vilka muntergökar va......haha.
Man skulle kunna tro att de är trötta på att vara med på
bild.
Idag snöar det inte men vi har snö så vi klarar oss nu.
11 minusgrader visar termometern.....jag hoppas det får
vara så ett bra tag nu.
Det är naturligtvis inte bara att vädret fel att jag är sämre
i mina leder just nu.
Innan jul och fram till annandagen var det så mycket jag
ville orka med så då gick jag på ren och skär vilja tillslut.
Sen när jag kan slappna av så kommer den stora tröttheten
och jag känner hur ont jag verkligen har.
Detta är inget nytt eftersom jag har en tendens att inte känna
efter för än det är för sent.
Det tråkiga är att det tar längre och längre tid för mig att
återhämta mig efter en intensiv period ju sämre jag blir i
lederna.
Så jag måste jobba på att byta strategi nu på allvar och hitta
ett bra sätt att varava ner på.
Jag är ständigt stressad och vill en massa saker som jag inte
orkar vilket gör mig ännu mer stressad.
Måste lära mig att ta dagen som den kommer.
Jag tänker ofta att jag ska göra det men jag har ständigt en
massa måsten i huvudet så jag slappnar igentligen aldrig av.
Inte ens när jag sover för då arbetar jag för fullt med att bita
ihop käken så att tänderna får sprickor.
Det får bli mitt nyårslöfte.....att lära mig slappna av lite mer.
Nu blev det en massa sjukdomsprat igen men min sjukdom
är en stor del av mitt liv vare sig jag vill det eller inte.
Ha en lugn & skön lördag!

Söta lilla Helena, Du är alldeles för ambitiös! Du kanske får lära dig att slå ner på takten och på alla måsten. Det finns ju egentligen inga måsten! Bara i dina tankar. Det är inte hela världen om inte alla saker du tänker ut blir gjorda. Ett enda måste finns det nog bara - att du har det lugnt och skönt och kan ta dig tid till den goda vilan, som du så väl behöver.



Om du gör en sak på fm - ex bäddar - så räcker det! Om du gör en sak på em - så räcker det. Med den sjukdom som både du och jag har, så är det ju viktigt att röra på sig. Vilket ju många gånger är lättare sagt än gjort. Men att i alla fall försöka ta en kortare promenad dagligen - så länge man kan och orkar.



Hos mig sitter det onda just nu i händerna och det är inget vidare. Men jag har ju mina mediciner och så finns ju Ipren, som också kan hjälpa. Det ska komma ut ett nytt reuma-medel nu i början på året. Jag återkommer med namnet - kanske skulle det kunna vara något för dig. Eller tycker du att Enbrelen är hjälp nog?



Tänker ofta på dig och skulle så gärna höra att du mår bra och inte har ont. Allt gott till dig du rara lilla flicka! Kramisar

Ja det var ena sura vovvar..hihi!



Du borde nog försöka lära dig mental träning...det är jättebra och lär dig att slappna av.

En stund varje dag och du kommer att må mycket bättre.



Höll på med det själv länge men sen föll det i glömska..borde ta tag i det igen för det är verkligen en härlig känsla att snabbt kunna slappna av.

Stor kram till dig från mig

Kolla Roactemra på nätet. Det finns mycket att läsa. Har skickat mail! Kram

Men hörrududu...du ska vara rädd om dig och det du behöver ta hand om! Det finns bara en Helena, och nu när du äntligen vet att du ska ta hand om dig är det väl dags att göra det eller hur? Det tycker jag var en förnuftig tanke!



Kramar och ett Gott Nytt År till dig!

Ojojoj vilket långt svar jag fick från dig. Jag förstår väldigt väl hur du har det och som du själv säger "det är tankeverksamheten" som kopplas in för ofta. Det är skönt att du kan få bra lindring genom dina mediciner och rädslan för att släppa taget (och kanske bli sämre) kanske styr för många måsten så att du ska få känna att du minsann orkar och kan. Du är duktig och enveten hör jag. Klart du känner din egen kropp och vet vad du orkar.



Låt oss hoppas på bara gott för oss båda det här nyfödda året och glömma all "gammal skit". Många många varma kramar till dig och till A också!

Hmmmmm ja du det är en konst att kunna släppa och stressa av..när man hela tiden ser saker som man helst vill sätta händerna i..



Jag hoppas vi får en tidig och varm vår..när du kan sitta på din altan och njuta..det ljusnar snart Hellen..på alla sätt ska du se..



Mmmm jo jag ser prinsessornas likgiltiga miner..vadå..komma här med kameran imponerar inte på oss..:)

Det är verkligen inte lätt att koppla av och ta dagen som den kommer. Även om man vet hur viktigt det är så finns måsten och annat där vare sig man vill eller inte! Jag borde också bli bättre på att bara vara...



Lite buttra ser de ut men deras minspel är också bara så härligt!



Ha en fin och AVKOPPLANDE lördag nu!



Kram!

Känner igen det där med hundkort !

Jag tycker jag bara får kort på när hundarna ligger och myser hos mig eller på golvet. Ha ha !



Nytt år = nya tankar !

Nu måste vi lära oss att tänka lite mer på oss själva för att må bra !



Ha en underbar lördag !



kram

Underbara vän, jag önskar så att du fick har fler dagar utan din ständiga värk. Lyssna till sin kropp är en konst som allt för få klarar av inte minst du och jag. Det är ju så svårt när man vill så otroligt mycket mer än vad man mäktar med.

Gott Nytt År!

Kramiz

Önskar att jag kunde ta lite av det onda ifrån dig!



Vilket fint kort du skapat, håller med, gratulationskort är alltid bra att ha. Önskar dig en god fortsättning på det nya året!



Kram, Erica

Hmmm...små bedagade sessor....söta som socker om du frågar mig....fniss...

Kram på dig

Margaretha

Stackars dig som har så ont. Och visst känner jag igen mig i dig. Att ha en sjukdom som du har med ständig värk tär ju på en alldeles enormt och jag med min psykiska "värk" har det inte så lätt alla gånger heller. Man vet liksom inte vad man ska vakna upp till på morgonen, eller hur? Och alla dessa måsten....det tar kål på en till slut...man ska alltid vara duktig...och det är inte bra. Vi får försöka både du och jag att "varva ner" lite grann.......men förnuftet säger ett och hjärnan säger ett annat....men vi får försöka. Kram på dig vännen! All lycka 2010. Kram Mumin

Kram på dig!

Sicket elände!

Önskar ändå du kunde lyssna mer på kroppen, sätt dig och tomglo emellanåt vet ja!

Jaaa, jag vet, det är lättare sagt än gjort, för vi vet ju egentligen vad vi ska göra, men sen att göra det är liksom värre!!

Från början när jag blivit sjuk (-92) gräts det många tårar när jag inte fixade alla måsten. Det händer väl även nu ibland. Men jag har blivit bättre på att släppa vissa sysslor! Sonen brukar sätta stopp! Han ser direkt när det bär åstad! Hur som helst blir man så himla less, att inte ens kunna göra det som är roligt är frusterande! Skit helt enkelt!

Att jag har sonen hemma så mycket nu är ibland lite jobbigt, jag är ju van att ha allt på mitt sätt, varje pryl på sin plats, aldrig ens ett glas odiskat. Har insett att när han är här måste jag se bort, för mitt kontrollbehov är nog inte riktigt normalt. Jag ska förmodligen lära mig något av det här.. ;-)

Jag tycker ändå vi har anledning att gnälla ibland! Så det så!

Massor av kramar till dig min vän!

Gör en lista på dina måsten, och sen gör du EN sak varje dag och stryk den sen från listan. Sen vila resten av dagen.

När jag mådde som sämst så fick jag göra så. Första dagen var en så simpel sak som "gå ut med soporna" men det var dock ett sätt att acceptera att man kan inte göra 100 saker när man inte mår bra.

"Var rädd om din kropp, var ska du annars bo"

Hihi voffsingarna ser ut som sådana där porslinsfigurer :)

kramar om